Japp.

Är inne i v24 nu..har en bebismage men den är inte så stor.

Är lite orolig över tillväxten därinne.

Tänk om allt går fel nu? 

Har tillväxt ultra om fyra veckor, v 28. 

Men knodden sparkar och rör på sig ganska ordentligt, så det känns ju bra :)

Våra vänner fick en liten pojk i måndags och vi var och hälsade på dom igår.

Jösses, så bedårande söt och så himla liten!

Kommer knappt ihåg hur man handskas med en sådan liten..M var ju rätt rejäl och stabil när hon kom, tack och lov...

Var på Öa i helgen och var på sommar auktion i missionskyrkan.

Kul med folk, men hittade inte drömbordet den här gången heller.

Men vi hittade ett ganska fint bord hos J:s morbror som vi ska ge oss på i sommar och se om vi kan få någon ordning på det :) 

Det regnar och regnar just nu... 

Jag skäms.

Hemskt ledsen att säga det, men jag skäms verkligen..

En skolpojke fyller år.Han ska ha ett kalas. Han vill bjuda alla i sin klass, utom två. Pojken och hans mamma och pappa sätter sig käckt och skriver inbjudningskort till alla barnen, utom just de där två som pojken inte ville ha med.

Sedan kommer föräldrarna ovh pojken på att det absolut bästa är att pojken delar ut inbjudningarna i skolan, så att alla kan se vilka som blir bjudna och vilka som inte blir det. Så att det liksom märks ordentligt vilka som är utvalda...

Tänk vad skönt som förälder, att kunna ge igen, och visa hur man känner mot barn och deras föräldrar, genom kalas inbjudningar :-)

Skolan som då har nolltolerans mot mobbning, möter en del barn som självklart blivit upprörda över att alla är bjudna utom två ( för alla barnen vet ju reglerna utom just pojken som bjöd in tydligen..)..

Lärarna beslutar då att samla in inbjudningarna igen, allt enligt skolan regler och policy.

Hmm..vad gör då en förälder som blir uppmärksammad på situationen och problemet.. Ponera att pappa inte visste om reglerna, eller tankarna bakom, och först nu fick kunskap om dom.

 Tänkar han efter och förstår att de kanske inte löst situationen på bästa sätt? Kommer på att det kanske från början är dumt att dela ut inbjudningar i en grupp, trots att de bara gäller några utvalda i gruppen? Speciellt som den berörda gruppen handlar om barn?

Sätter han sig ner och snackar med sin son och frågar om inte sonen visste om reglerna? Föreslår han att de ska skicka ut inbjudningarna privat istället? Snackar han med sin son om mobbning och mobbare? Om kränkande beteende? Berättar han att vi vuxna förstår precis hur det är att ha någon i sin omgivning varje dag, som man inte direkt gillar, men att det inte ger en rätt att vara taskig mot den personen?

Svaret är Nej..

Pappan som ska lära sin son vad som är ok och vad som inte är det, bestämmer sig för att i just hans sons fall gäller inte nolltoleransen mot mobbning och kränkande beteende, utan han bestämmer sig för att sända en signal till sin son och till alla andra barnen och JO anmäler skolan..

Pinsamt.

Ännu en förälder som inte är mogen nog att se allt i ett större perspektiv utan bara orerar ; Men min Son, Men mitt Barn, ska ju inte behandlas som de andra, för just min son är ett helgon från födseln ( inte genom vägledning av förälder uppenbarligen), och det var De Andra Dumma Barnen som Hade Varit Elaka Mot Mitt Barn Först, Och Därför Så Bjöd Vi Inte Dom..bla bla bla.

Om det nu så vore, att det sista babblet vore sant, om att det andra barnet mobbat hans son ; Två Fel Gör Inte Ett Rätt..

Lös mobbningen mot din son på något annat sätt...

Låt din son bjuda in utanför skolan så är ju problemet löst?

Hur svårt år det? Om nu inte målet var att vara ett svin mot de två utomstående barnen?

Inte nog med artikeln, sen kan man kika in på bloggen om artikeln, där en pappa säger att barnen måste få lära sig att världen är tuff och att livet inte alltid är rättvisst... Jösses.

Jag skäms.

Skolan är barnens arbetsplats. Skolan ska ha nolltolerans mot mobbning och kränkande beteende, och självklart är det känsligare när det handlar om barn, det ska vi väl inte behöva diskutera ens?

Jag har alltid haft förmånen att inte vara mobbad.

Jag har alltid fått vara med.

Jag har haft det förbannat smidigt.

Det är jag glad för.

Men jag har inte fått vara med för att jag mobbat andra.

Men jag har ibland sett på när andra lämnats utanför.

Det skäms jag för idag. 

Jag hoppas att min dotter får det lika smidigt som mig.

Men Gud Nåde Henne, om jag får minsta indikation på att hon får det genom att kränka andra..

Då kommer ni få se på föräldraskap så att det står det härliga till!

Kram!

Man kan inte vara rädd för allt.

Om man är det, så är väl livet inte värt att leva?

Men man kan ju inte låtsas som om de faror som finns idag, här i vårt samhälle och i våra liv, inte finns..?

Trafikolyckor, sjukdomar, pedofiler, knark, porr, självsvält osv...

Precis som på stenåldern måste man vara medveten om livets realiteter och efter bästa förmåga hitta en balans mellan skydd och frihet att leva livet.

Även om stenåldersnubbarna kunde bli dödade av villebrådet de jagade så lät de ju inte bli att jaga..men de ställde sig ju inte där som ett offerlam och väntade i gläntan heller..Eller hur?

Läste en krönika av en kvinna som sa att hon vägrar låta det onda i samhället hindra henne ifrån att låta barnen gå själva om kvällarna..

OK..vad fint att hon på så sätt demonstrerar sitt trots mot de elaka människorna. Fast jag måste säga att jag tycket att det låter rätt knäppt?

Tänk om stenålderssonen sagt till sin mamma;

Nä, jag vägrar låta skogens faror hindra mig från min kvällspromenad,mamma. Jag går nu!

Så såg man inte till den grabbhalvan mer, men vad skönt att det "goda" vann över det "onda"...

Vi kanske kan hittar andra sätt att trotsa dagens onda, utan att riskera och chansa med våra barn väl och ve?

Det stod i tidningen att Jönköping kommer få en ny dommar skola, för inom sex år så går mer än 70 % av våra dommare i pension.

Så vår dommarkår idag består alltså till stor del av 60 åriga gubbar och tanter ( läs gubbar)..

Undrar om vi får se en attitydförändring i domsluten rörande vissa brott?

Undrar om den ny generationen dommare har ett annat sätt att se på våldtäkter, incest, pedofiler, fyllekörningar och ja, allts om inte är ekonomiska brott alltså. För dagens kår tar ju gärna till maxstraff när det gäller ekonomiska och egendomsbrott, men använder gärna de lägra straffen på personbrotten..

Vad tror ni?

Har det hänt något på de här åren. Kommer vår nya kår ha andra referensramar och andra perspektiv?

Vi får hoppas det.

Kolla in artikeln här med.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2673529.ab

Ja, just ja..Är i vecka 21, på väg in i v 22 :0)

Tycker att jag mår bra och börjar verkligen tro på att det kanske kommer en knodd. Har två namn till varje kön, trots att jag innerst inne vet vad det är för något. Pojknamnen börjar på A och flicknamnen på E....

Kram! 

Nu är det ju in princip klart men jag har funderat lite på valet i USA och kandidaterna..

En afroamerikan och en kvinna..Vem ska man stödja ( om man nu ska stötta någon då man ju inte bor i amerikat..men de påverkar ju lilla sverige en hel del)..Jag gillar det lilla jag har sett av båda så det är liksom inte där skon klämmer, utan jag hamnar mer i

" ska-jag-som-kvinna-stötta-kvinnan-eller-som människa-stötta-en-svart-man" ?

Först så kände jag att jag nog borde stötta de svartas kamp och deras enorma seger om det blir en svart president i USA..

Det är ju onekligen på tiden!

Men, sen började jag tänka efter lite..Är inte det lite typiskt kvinnligt? Att sopa bort vår egna kamp till förmån för någon annans kamp, om än så viktig?

Måste vi jämt vara så hyvens duktiga på att se det stora perspektivet att vi glömmer bort att ta hand om oss själva först? Är vi sådana by nature, eller har vi blivit upplärda, att tänka så..?

Såg på Oprah häromdagen, och där var en kvinnlig läkare som konstaterade att kvinnsen runt 40 är arga, bittra och olyckliga. Det skrivs ut lyckopiller tonvis till alla frustrerade kvinnor som har varit så suverätn bra på att se helheten, och på att se och möta allas behov..förrutom sin egna.

Läkaren konstaterade att det gamla ordspråket " Ingen är glad, om inte mamma är glad", har kommit till av en mycket bra andledning.

Det är nämligen sant.

Precis som de säger i instruktionerna på flygplanen :

Mamman måste ge sig själv syrgas först, för att kunna rädda sitt barn sedan. Om mamman sätter sitt behov av syre åt sidan för barnets.., så kommer troligtvids båda dö.

Enkelt.

Självklart när man tänker på det.

Så, jag sätter vårt behov först. Eller varför gömma mig bakom ett solidariskt "vårt".

Mitt behov menar jag.

Jag sätter mig själv och min kamp först.

Före alla andra.

Go Lena! 

Kolla på männen, det här är något de lärde sig för länge, länge sedan..

Var man är sig själv närmast.

Go Hillary:0)