Det är ju vår, nästan sommar nu. Vore kanske läge för lite "piffing" av bloggen som Simon säger. Får väl se om jag får till det sedan.

Var på 19 veckors ultraljud igår. Det är faktiskt en liten knodd därinne, och den här gången var den vaken :0). Jo, allt såg ok ut, och nästa vecka har vi gjort halvtid, så nu börjar jag nästan tro på att det kommer en liten om ca 20 veckor..! ( vagn, bilbarnstol ? )

I övrigt är jag genomförkyld. Jag hör till dom som aldrig varit "gulligt" förkyld med lite nästäppa, utan jag snorar litervis per varje sekund, ögonen rinner som om jag gråter och så svullnar jag under ögonen och hela näsan..

Ser ut som om jag är döende med andra ord.

Beviset på att J och jag har riktigt kärlek, måste ju vara att J är den enda personen jag har träffat som har exakt samma förkylning som mig..

Så för första gången i våra liv kan vi vistas tillsammans med vår partner utan att skämmas när vi är förkylda :0). Vi vandrar om kring här med papperstussar i näsorna ( ja, hur faen ska vi annars kunna stoppa flödet?) , utan att försöka smyga och gömma oss.

Är det inte kärlek så säg?

Det tråkiga för vår dotter är att hon verkar ha ärvt av oss både liksom...suck

Satt och kikade på Rachel Ray nu på morognen och det var ett medium där och berättade en massa, så där som de brukar.. Så började jag fundera på alla medium och spåkärringar som möter våra döda på det ena eller andra sättet. Alltså, jag har full sjå att komma överens med alla levande som knalla omkring här och är mina medmänniskor. Håll med om att det finns en hel del puckon både i aretslivet och som ens grannar, och hur mycket man än försöker ibland, så bara skär det sig? Man bara avskyr någon så där som pesten, ofta utan någon riktigt symbar anledning, och gör allt för att undevika den personen..

Hur är det med andarna då? Blir man liksom supertrevlig när man är död trots att man varit en pain in the as när man levde? För jag har aldrig hört någon spåtant som klagar på att de är ständigt besökta av en ande som dom avskyr? Men tänk själv att hela tiden ha en ande på sig som man bara vill slå ihjäl,,eller hur degt nu blir?

Å så kan man liksom inte bli av med den. Hjälper ju inte att gömma sig under trappen eller i garderoben för spöket hänger ju liksom på?

Å så funderade jag på varför ingen få besök av en död person som varit medium när de levde...Blir dom inte andar eller själar?

Hm..varit sjukskriven för länge va?

Hugh!