Det är ju vår, nästan sommar nu. Vore kanske läge för lite "piffing" av bloggen som Simon säger. Får väl se om jag får till det sedan.

Var på 19 veckors ultraljud igår. Det är faktiskt en liten knodd därinne, och den här gången var den vaken :0). Jo, allt såg ok ut, och nästa vecka har vi gjort halvtid, så nu börjar jag nästan tro på att det kommer en liten om ca 20 veckor..! ( vagn, bilbarnstol ? )

I övrigt är jag genomförkyld. Jag hör till dom som aldrig varit "gulligt" förkyld med lite nästäppa, utan jag snorar litervis per varje sekund, ögonen rinner som om jag gråter och så svullnar jag under ögonen och hela näsan..

Ser ut som om jag är döende med andra ord.

Beviset på att J och jag har riktigt kärlek, måste ju vara att J är den enda personen jag har träffat som har exakt samma förkylning som mig..

Så för första gången i våra liv kan vi vistas tillsammans med vår partner utan att skämmas när vi är förkylda :0). Vi vandrar om kring här med papperstussar i näsorna ( ja, hur faen ska vi annars kunna stoppa flödet?) , utan att försöka smyga och gömma oss.

Är det inte kärlek så säg?

Det tråkiga för vår dotter är att hon verkar ha ärvt av oss både liksom...suck

Satt och kikade på Rachel Ray nu på morognen och det var ett medium där och berättade en massa, så där som de brukar.. Så började jag fundera på alla medium och spåkärringar som möter våra döda på det ena eller andra sättet. Alltså, jag har full sjå att komma överens med alla levande som knalla omkring här och är mina medmänniskor. Håll med om att det finns en hel del puckon både i aretslivet och som ens grannar, och hur mycket man än försöker ibland, så bara skär det sig? Man bara avskyr någon så där som pesten, ofta utan någon riktigt symbar anledning, och gör allt för att undevika den personen..

Hur är det med andarna då? Blir man liksom supertrevlig när man är död trots att man varit en pain in the as när man levde? För jag har aldrig hört någon spåtant som klagar på att de är ständigt besökta av en ande som dom avskyr? Men tänk själv att hela tiden ha en ande på sig som man bara vill slå ihjäl,,eller hur degt nu blir?

Å så kan man liksom inte bli av med den. Hjälper ju inte att gömma sig under trappen eller i garderoben för spöket hänger ju liksom på?

Å så funderade jag på varför ingen få besök av en död person som varit medium när de levde...Blir dom inte andar eller själar?

Hm..varit sjukskriven för länge va?

Hugh!

Är det någon som har kikat på Leilas mat och hört introt Sunny day någonting?

Hur hittar jag den låten?

Resan till stockholm belv great trots regn.. M och deras son T blev bästisar på en promilles sekund förruotm några små diskussioner om hur man ska leka egentligen   ( pojke versus flicka;)

På måndagen bubblade M in på dagis sprang fram till dagisfröken och sa;

I stockholm bor en pojke som ä rmin kompis, och jag har åkt grävmaskin och gjort kullar och så spelade vi hockey med två klubbor, en röd och en grön...

Hon verkar vara rätt nöjd med resan och undrade om vi kunde bo i stockholm:)

Man förändras ju onekligen lite i kroppen när man är gravid ( ! ) och kilona börjar komma nu i ett rasande tempo. Fast jag har inte lyckats få någon ordentlig bebismage utan bara en massa utputtade löst hull och bilringar..?

Men i allfall så hör jag till dom som ökar i bröststorlek om jag går upp i vikt och minskar om jag går ner ( nu tänker ni att det gör väl alla, men nä, så är inte fallet, finns dom som går upp hur mycket som helst utan tillstymmelse till bröst ) .. Med M så blev dom ganska gigantiska och jag tänkte att dom kommer aldrig att återhämta sig, men kroppen är fantastisk och dom är verkligen helt ok igen :)

Men nu har de ju växt igen..suck

Om jag säger så här, för någon dag sedan gick jag upp ur sängen in the nude, och min underbara 2 åring säger:

Godmorgon Mamma, har dina bröst sovit gott?

Hugh!

Igår gick vi ifrån att vara skuldfria ( förrutom CSN då men jag vägrar kännas vid dom), till att boka upp oss på skulder för 2,5 miljoner?

Smart?

Kanske inte, men vad gör man när drömmen har möjlighet att slå in efter x antal år? Man måste ju våga ta möjligheterna när dom kommer och inte låta fegheten slå dom ur händerna varje gång... Japp, det är det här mantrat som jag febrilt upprepar om och om igen nu, när paniken börjar slå klorna i den feg fega ekonomen :0)

Konstigt egentligen, jag har aldrig ansett mig vara en fegis, men jag måste liksom gått och blivit det utan att jag märkte det? ler.

I allafall, igår ordnade jag klart med att byta bank, och så var jag och J och skrev på köpeavtalet på vårt lilla Eksjöhus.

Ni kan kika på det på ;

Så, vi har alltså valt att bygga enplans istället för en och en halvplans, så det blir ju inte så stort huset, men jag tror att det komme ratt räcka till oss ( förhoppningsvis) 4 i familjen..

I dag ska vi åka till stockholm och hälsa på J & M..Äntlige, för vi har varit på väg i typ 100 år :0)

Måste bara ringa och få en riktigt bra vägbeskrivning, för kärleken och jag är ju lite geografiskt utmanade, elle rhur de säger på amerikanska..fniss.

Ha en toppen helg!

Hugh

Hi hi.

Har en vän som är lite tekniskt utmanad..nästan mer utmanad än mig ibland verkar det som  :0)

Nä, skojar bara..

Men, min vvän ville skriva in en kul text här på bloggen för någon dag sedan och det gick tyvärr inge vidare. Jag blir så glad för kommentarer och inlägg, det är såå kul, så det vore ju great om vi fick det att funka :0(

Om ni ska skriva in någon kommentar, så glöm inte att fylla i koden som det sista ni gör, annars får jag inte den.

Läste ni att psykfallet i Österike riskerar upp till 15 år fängelse?

Jag hoppas verkligen att det var fel.

Vadåå 15 års fängelse? Han har terroriserat sin dotter i 40 år!

Hållit tre av sina barn inlåsta och fänslade i 20 år!

Slemäcklet har ju förstört livet för sisådär 8 nära personer och alla andra i familjens omgivning...

15 år?

Det är väl någon som skämtar med oss? 

Hej hej, är det någon kvar här?

F'låt att jag har varit borta ett tag, men det har varsit så mycket snurr i tankarna ( det mesta lite negativt), så att jag inte riktigt kunde sätta det på pränt ens..

Så jag tänkte att en lite uppdatering av läget kunde ju vara bra, ler.

Jag är fortfarande sjukskriven och jag är i vecka 16..

Det var lite obehagligt ett tag, för min kära barnmorska och läkarna jag träffade sa liksom ingenting.

De sjukskrev mig på stört, och de sa aldrig de magiska orden " Det här kommer att gå bra, var bara lugn", som de alltid säger när man är lite orolig hos farbror eller tant doktorn...

I måndags mäte de mitt blodtryck igen och då hade jag gått upp ännu mer till 170/110. Fick audiens hos läkaren som sa att hon inte visste vad hon skulle göra med mig, för jag behövde medicin men den medicinen skulle kunna vara tillväxthämmande för bebisen.

Sen gav dom mig medicin i allafall, men de sa att det var en mild dos.

Fick gå tillbaka dagen efter för att se om den milda dosen räckte till att komma under 100 på undertrycket, och det hade fungerat!! ler

Blev glad, mådde bättre och sa till min sambo att nu kan jag säkert få gå och jobba igen :-)

Vi träffade läkaren i torsdags igen och fick se vår lille bebis på ultrljud och allt verkade ok så här långt. När jag frågade om ag fick gå och arbeta igen, så svarade läkaren ; Du har verkligen inte insett allvaret i det här va?

Sedan berättade hon i stora drag om att jag inte har fått högt blodtryck under graviditeten utan antagligen gått omkring i minst ett halvår och varit ganska sjuk.. Nu var jag tvungen att leva lite annorlunda, och de måste fortsätta hålla mig och bebisen under hjärnkoll hela vägen för än så länge är vi inte home free....

Men jag tror att det går bra :-).

Jag känner det på mig.

Ja, å så mitt i alltihopa så ringde vår markägare och sa att vi får tomten!

Yippijey mother fucker, så att säga.

Jätte glada men livrädda, inte smidigt att bygga ett nyttt hus med sjukskrivningspengar och mamma ledighet...

Jag ska skriva mer nu, medicinen hjälper.

Har visst inte förstått hur dåligt jag mått alls.

Den stora skillnaden med medicinen, är att mitt huvud känns som om det är en helium ballong, vilket ju gör att man inser hur tungt mitt huvud måste ha kännts innan..

Hugh!

Japp.

Var på återbesök i måndags och gjorde glukosbelastning samt mätte blodtrycket igen.. Hade haft en toppen helg på öa, och räknade lugnt med att trycket hade gått ner, men var lite orolig för sockret för svärmor hade gjort en otroligt dekadent och god chockladkaka till helgen....

Men jag klarade mig lugnt på sockret!

Jippey, mother fuckers, så att säga:)

Jag mitt pucko, har ju trott att jag framkalllar min eventuella diabetes, och så har alla i omgivningen reagerat också.

Typ; Umhhm, så du vräker i dig godis och socker hela dagarna, så att din halvfeta lekamen inte kan ta hand om det? Ummhh...

Så man känner sig ju som det största fettot som inte är vuxen nog att sköta sin kropp när man börjar prata om graviddiabetes.

Men, de lite mer belästa vänninorna förklarade ju lugnt för mig, att man inte framkallar diabetes utan det är en sjukdom som man får.

Däremot kan man försöka justera sjukdomen när man väl fått den genom att lugna sig med socker intaget....

Men i vilket fall som helst så hade jag inte gravid diabetes, men jag får äran att göra om det igen i vecka 28. I just can't wait..

För er icke gravida kan jag förklara att man ska bälga i sig 3 dl vatten med 75 g socker i på max fem minuter..

Smidigt är det inte, och gör man det dessutom i v 14 och redan är kräkfärdig på morgonen så är det liksom ingen lek.

Men, blodtrycket hade stigit från 140/95 till 150/105..

Jag ska träffa läkaren nästa vecka, för hittills har de inte upplyst mig om eventuella effekter och faror för barnet..

Vet ni?

Är orolig som bara den....

Hugh Hugh

Man blir ju glad när man läser om en sådan här kämpe för kvinnor och barn

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2281766.ab

En del människor utför mer än 100 av oss andra tillsammans..

Snart är det nog läge att slå en signal till någon hjälporganisation känner jag..

Efter Tsunamin hade jag mer eller mindre bestämt mig för att söka till Röda Korset, men sedan så han jag bli gravid med lilla M.

Har funderat på det nu igen,

men det känns annorlunda att eventuellt utsäta sig själv för faror och riskor när man har en liten som är beroende av en.

Fast det kanske bara är undanflykter..?

Trevlig Helg!

Vilken liten tjej!

Vilket fantastiskt litet barn, tänk om man hade hälften av hennes intrigritet och mod?

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article2279320.ab

Hon kan nog ge mod till många, många andra små barn som utnyttjas av vuxna..

Konstigt att vi är beredda att starta krig för lite olja, men inte för att frigöra barnen och skydda dom, när deras rättigheter kränks i vissa kulturer?

Fast kanske inte så konstigt egentligen,

vi vet ju alla att pengar och status smäller högre än ett människoliv i det samhälle vi skapat tillsammans....

Hugh